Ploppar upp.Vi var bara kvinnor och flickor,så man vet ju hur det är då.Vi hade en sådan snäll,udda,annorlunda arbetskamrat som hette Gunsan..Hon var överinteligent och hade sina lustigheter.Inte lätt,för hon blev retad av de andra.Jag tyckte att det var så roligt att diskutera med henne och hon sa,Inger är den enda som jag kan prata med.Hon läste böcker hellre än städa.I hennes hem hade man haft hembiträden och Gunsan såg ner på dessa och alla städerskor på jobbet.Inte heller kunde hon hålla i pengar och varje lön frågade hon,har jag lånat av dig.För hon lämnade alltid tillbaka.Gunsan hade två flickor som var tvillingar.Jag tror att de gick bra för dom,för en blev sjuksköterska och en barnskötare.
Gunsan ansågs knäpp.Hon puttade tidningspappar under blusen för att få större bröst och ville se ut som Dolly Parton.Klart tjejerna retades o sa,vad har du där.Men Gunsan var en snäll kvinna och t.o.m surkarterna tyckte om henne.Vi hade två surkarter.
Om den ena som behövde boys som Gunsan sa,fick vi höra att hon adopterat bort ett barn.Ni vet på 50 talet va det inte nådigt att vara ensamstående mamma.Klart att kvinnan blev bitter och argsint.Men det var en hemlighet som vi aldrig nämnde att vi fick höra talas om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar