Min kusin Lars tyckte mycket om min pappa.De förstod varandra så bra.Lasse kom ofta och hälsade på.När systern Elizabeth blev pensionär så följde hon med,för Lasse var nästan blind och kunde inte åka tåg själv.Då hade hon middag med och pappa bjöd på dricka.Han hade nära till systemet.
Nu fick båda stroke och Elizabeth demens så hon fick inte flytta hem.Lasse fick hemtjänst och han va nöjd med det.Stackars Elizabeth kom till det hemska Koppargården i Vällingby som sköts av Carema.De drogar patienterna så hon kände inte igen sin egen bror.Stackars gamlingar säger jag!Tack å lov slapp pappa sånt,han var pigg in i det sista.Min pappa var klar i huvut,men förmodligen kände han det trist eftersom hans gamla vänner gick bort en efter en,och han såg inte heller bra.Starr.Opererad,men han hade ledsyn.
Ja du Inger, det är allt bra att vi inget vet om vad som drabbar oss på ålderns höst. Vi får ta en dag i taget och leva här och nu och hoppas att vi klarar oss själva in i det sista. kramiz
SvaraRadera